Att flytta.

Nio gånger. Jag har flyttat nio gånger under mitt tjugotreåriga liv. I helgen är det dags igen. Den tionde flytten är här och planeringen går på högvarv. Adressändring, internetuppkoppling, flyttkartonger. Har jag koll på allt?

Från det att jag var 3 år tills den dagen jag fyllde 5, flyttade jag, brorsan, mamma och pappa fem gånger. Denna hektiska flyttperiod resulterade i någon form av flytt-fobi hos mig. Den efterföljande delen av min uppväxt utvecklade jag någon slags panik för att "möblera om". Så fort det stod om-möblering på schemat var gråt-attackerna ett faktum. Jag minns att mamma tröstade mig och sa att "vi ska inte flytta, Elvira, bara möblera om". Eftersom min pappa jobbade på Vikens Auktionsbyrå, som sålde (och säljer än idag) begagnade möbler så uppstod denna situation titt som tätt. Min önskan som sjuåring var att vi bara "skulle vara som alla andra". Bo i ett hus, veckohandla och ha fredagsmys med taco, som alla andra "normala" familjer. 

Idag är min flytt-fibi borta och jag är glad över att vi inte var som alla andra. I vår familj prioriterades mycket framför ordning & redan och vi hade "fredagsmys" alla dagar i veckan. Min uppväxt har format mitt sätt att se på livet. Ett bra sätt, trots allt.