Min idol-lista

 

1. På första plats kommer alltid min lillebror Erik. Han är bäst på att dansa.

 

2. På andra plats kommer alltid min gammalmormor Signe. Hon skulle ha fyllt 100 år i år. Jag har ingen bild på hennes fantastiska grimaser. Hon har lärt mig mycket. Bästa Signe.

 

3. Tredjeplatsen varierar däremot från dag till dag. Idag är Zelda min nya idol. Vi tänker så lika. 

 

 

 

Kriget mot terrorismen.

Hur är det egentligen möjligt att starta ett krig mot en "ism"? Vilka är terroristerna? Menar de som krigar mot terrorismen att de vill utplåna all terrorism i hela världen? Eller syftar de på en viss typ av terrorism? En viss grupp? En viss inrikting?

Kriget mot terrorismen startade kort efter 11 september attentatet och pågår än idag. För att kriget skulle godkännas internationellt erkände FN:s säkerhetsråd en resolution vid namn ”USA:s rätt till självförsvar”. (information har jag hämtat från www.sakerhetspolitik.se) Om USA nu har fått rätt att med militära medel skydda sig själv genom självförvar, hur kommer det sig att ”Kriget mot terrorismen" sker utanför USA statsgränser? Hur kan det räknas som självförsvar? Ännu en intressant iakttagelse är att resolutionen godkändes av FN:s säkerhetsråd som i stort sätt styrs av USA.

Grr, jag blir tokig. Vilka är egentligen parterna som krigar mot varandra? Är det USA mot "islamistiska terrorister"? Eller är det ett krig mellan västvärlden stater och alla världens terrorister? Eller är det kanske ett krig mellan två "ismer"? Kanske skulle "Kriget mot terrorismen" döpas om till "kriget mellan kapitalismen och terrorismen". Eller varför inte "kriget mellan kapitalismen och anti-kapitalismen". För visst skulle den globala terrorismen kunna ses som en reaktion mot den världsdominerande kapitalismen? Eller?

Oj, oj nu hinner jag inte med mina egna tanke-kedjor. Mina tankar bara springer iväg och jag försöker hinna med för att inte tappa tråden. Tänker för mycket.

Nu tänker jag såhär. Vilken "ism" är näst på tur? Jag fruktar för att det är feminismen. Fatta vad läskigt! "Kriget mot feminismen". Tänk den dagen FN:s säkerhetsråd erkänner en resolution vid namn "Männens rätt till självförsvar". Det skulle inte förvåna mig.HJÄLP! Kanske borde vi börja organisera oss. På riktigt liksom.

Menskoppens revolution

För tre månader sedan gjorde jag något jävligt bra. Jag köpte en menskopp. Nu när jag för tredje omgången använder min kopp har jag upptäckt något nytt. Menskoppen är det exemplariska mensskyddet att använda vid träning. Tänk dig att hoppa runt på Friskis eller hänga i en sele i klätterhallen under en mega-mens-vecka. Blä. Fy. De två andra alternativen som marknaden erbjuder ger mig äckliga minnen. Binda - i kombination med svett och träning, nej tack! Tampong (med det jobbiga snöret) - i kombination med svett och träning, nej tack! Menskopp - i kombination med svett och träning, JA tack! Förutom att menskoppen är praktisk och smidig vid träning kommer här ytterligare argument för menskoppen.

•  Ekonomiskt . En menskopp går att köpa för 200 kronor och håller i all evighet. Inom loppet av 4 månade har kostnaden sparats in.
  
• Hygieniskt. Med menskoppen så slipper du alla onaturliga tillsatser så som blekningsmedel, som finns i de andra alternativen.Dessutom är risken för svampinfektioner osv betydligt mindre när du använder en menskopp.Det är liksom "luftigare"!
  
•  Miljövänligt. Tänk dig berget av mens-skydd du hittills i ditt liv har använt? (hjälp!) Menskoppen återanvänds och påverkar därför inte miljön negativt.

-      

Det enda ynkliga och veka motargumentet jag har stött på är att ”det känns äckligt”. Oj oj, hur ska jag kunna förändra någons känsla? Kanske såhär, jag gör ett försök. Tänk dig att alla personer, som regelbundet blöder och därför är i behov utav mens-skydd, skulle använda sig av menskoppen.  Sen en dag, kom ett nytt skydd, som kallades tampongen. En ihopptryckt bomullstuss som förs in mellan benen och ordagrant suger upp och torkar ur allt som finns i tampongens närhet. Usch, fy vad äckligt. Fatta vad äcklig tampongen egentligen är. Jag kan inte komma på något mer som talar emot menskoppen. Jag tror bara att människor är ovana vid tanken. Tänk om.

Titta på klippet om du vill veta mer :-D

  

Menskoppens revolution är här!

De fattiga barnen

I förra veckans avsnitt av Uppdrag granskning kritiseras Rädda Barnen för att ha måla upp en bild av barnfattigdomen i Sverige, som inte verkar stämma överens med hur verkligheten ser ut. Rädda Barnens rapport vittnar om att 250 000 barn i dagens Sverige lever under fattigdomsliknande förhållanden. Bilden som förmedlas i Rädda Barnens kampanjfilm är att dessa barn går hungriga och frysande i brist på ekonomi som täcker de grundläggande behoven. Janne Josefsson, programledare för uppdrag granskning, ger sig ut i Sverige för att ta reda på hur det står till med barnfattigdomen. Frågan är vem är egentligen fattig? Vem bestämmer vem som är fattig? Går det att mäta fattigdom?

Jag vill börja med att säga att det är en viktig debatt som förs fram. En viktig diskussion som sällan ifrågasätts. En viktig betraktelse i min ständiga kamp om att förstå samhället. Men jag tycker att Josefsson missar vissa aspekter för att nå en fördjupad analys av det omtalade  begreppet - barnfattigdom.

Jag tycker att fattigdom är ett svårdefinerat begrepp. Ett begrepp som är beroende av tid och rum. En fattig människa i Sverige 2013 går inte att jämställa med en fattig människa som levde i Sverige 1913. En fattig människa i Sverige går heller inte att jämföra med en fattig människa i till exempel Sierra Leone. Fattigdomsbegreppet är med andra ord beroende av den tid där begreppet definierats. Då samhället förändras, förändras också fattigdomens inneboende betydelse. Fattiga människor finns med andra ord på de flesta platser, men hur fattigdomen uttrycker sig varierar. Eller gör det verkligen det?

Fattigdom, oavsett om det handlar om ekonomisk eller materiell sådan, för med sig en känsla av utanförskap. De "fattiga" människorna som intervjuades i Uppdrag Gransknings reportage klagade inte på deras ekonomiska situation, utan berättade om en tillvaro utan mening och sammanhang. Är denna känsla densamma oavsett tid och rum? Känslan av att vara utanför. Känslan av att inte tillföra något. Känslan av att inte vara som alla andra.

Kanske är fattigdom en känsla?